http://www.arjeplognytt.se/images/1/Headlines/Trolling12aug2017.jpg
http://www.arjeplognytt.se/images/1/Headlines/skvattbokpuff.jpg
http://www.arjeplognytt.se/images/1/Headlines/BannerTopp.jpg
http://www.arjeplognytt.se/images/1/Headlines/bannermars2017.jpg
http://www.sparbankennord.se/privat/index.htm
http://www.silverhatten.se/
http://www.winterkvist.com
2017-05-28 15:17:55
Samarbete för Pitesamiskan
images/1/images/1/2017-05/Pitesamiska_7265.jpg
För att pitesamiskan ska bevaras och utvecklas krävs ett officiellt godkänt skriftspråk. Ann-Charlotte Sjaggo, Inger Fjällås, Marianne Eriksson och Elsy Rankvist är några av eldsjälarna i den språkgrupp som arbetar för detta.
Frågan ska nu tas upp i både det svenska och det norska Sametinget.
-Det är bråttom, många som kan språket är äldre, och vi behöver ett godkänt skriftspråk för att kunna föra språket vidare till barn och barnbarn, säger Inger Fjällås.


Duoddara Ráfe, Pitesamiskt center i Beiarn, bjöd in representanter för de båda sametingen till ett möte för att diskutera frågan.
Ordförande i Duoddara Ráfe, Lennart Ranberg, inledde mötet med att poängtera att språket är det viktigaste för en människas identitet.
-Språket är viktigt på många sätt. Med eget skriftspråk kan vi skriva vår historia på vårt eget språk och vi kan ta fram läromedel för att undervisa kommande generationer. Vi pitesamer har inte varit så synliga på barrikaderna förut, men nu är det dags att vårt språk blir godkänt. Vi har tillräckligt med material för ett godkännande, men vi behöver hjälp från båda sametingen, sa han.

Lars Filip Paulsen (Høyre) från det norska Sametinget uttryckte en viss oro för att ett godkännande av språket skulle skapa förväntningar som sametingen inte kan leva upp till.
-Jag förstår er önskan om ett levande språk, men jag ser en del problem och frågeställningar. Det finns inte resurser för att översätta alla dokument som Sametinget ger ut. Och om vi kan översätta, finns det i så fall läsare? Att revitalisera ett språk som så få kan är en stor utmaning.

Stig Morten Kristensen, verksamhetsledare för Duoddara Ráfe, menade att det inte är någon brådska med översättning av Sametingets alla dokument.
-Vi har inte krävt något annat än den första grundstenen som ska bygga monumentet vidare, en godkänd ortografi. Därifrån kan vi gå vidare, sa han.
Inger Fjällås höll med.
-Språket får en helt annan status och blir lättare att jobba med om det finns en godkänd ortografi. Det är jätteviktigt att vi får lära barnen att skriva, sa hon.

Pitesamiskan har talats i både Sverige och Norge. Idag räknar man med att det endast finns ett trettiotal personer, samtliga på svenska sidan av gränsen, som behärskar och använder språket. Däremot är viljan att lära sig pitesamiska stor på båda sidor av riksgränsen.
-Jag tror inte att något språk har dryftats mellan två sameting tidigare. Pitesamiskan kanske är det språk som kan förena över gränserna, och jag lovar att vi i det norska Sametinget ska se hur vi ska och kan lyfta det språket tillsammans med det svenska Sametinget, sa Lars Filip Paulsen.
Även Josefina Skerk (Jakt- och fiskesamerna), representant för svenska Sametinget, menade att frågan om pitesamiska är gränsöverskridande, och uppmanade den pitesamiska språkgruppen att skicka in en skrivelse till sametingen.
-Gör det, så ska jag försöka återkoppla så fort som möjligt, lovade hon.

Vägen till ett levande språk är fortfarande lång, men för den pitesamiska språkgruppen innebar detta möte att de kom ett steg närmare målet.
-Jag är otroligt glad över att vi samlats här tillsammans med representanter för det norska och svenska sametinget. Det vi har gjort idag visar att vi kan nå fram genom samarbete, sa Lennart Ranberg.
images/1/images/1/560annonser2017/2017Silvermuseet.jpg
blog comments powered by Disqus

RSSPrenumerera via RSS | Vi använder cookies