Tussilago och snögräns vid Sálajiegna

Tussilago (hästhov) breder idag ut sig mer och mer vid det forna glaciärområdet.

Glaciärer och växtlighet i Arjeplogsfjällen har genom århundraden väckt stort intresse.

På Göran Wahlenbergs forskningsresa till Sulitelma 1807 beskrevs en svensk glaciär för första gången. Men där det idag växer blommor vid Sálajiegŋa fanns då bara ett stort istäcke.

Jakten på snögränsen och blommor. Det var en av de uppgifter som Göran Wahlenberg ägnade sig åt i Arjeplogsfjällen för snart 212 år sedan. För att precisera en aning kan man säga att hans intresse handlade om vad som kan växa precis vid kanten av snögränsen sommartid. Vid den tiden fanns ett stort intresse för inventering av landskap. Det rörde allt; växter, djur, berg och inte minst intresset för höjder. I början av 1800-talet hade man ännu inte knäckt frågan om landhöjningen – den kallades då för vattuminskning eftersom man trodde att havsnivån sjönk – och vilken betydelse inlandsisen haft för geografin. Dessutom ansåg man att Sulitelma, det vill säga Suliskongen med sina 1 907 m ö.h., var Sveriges högsta berg. Idag ligger toppen på norsk sida och först 1902 utsågs Kebnekaise till det högsta.

Medicinaren och botanisten Göran Wahlenberg beskrivs allmänt som allvarlig och ”besk” i sinnelaget, men blev en av de allra mest flitiga för att förstå sig på Lapplands växtgeografi. Han var född i värmländska Skarphyttan, levde mellan 1780–1851 och gick i Carl von Linnés fotspår. Wahlenberg mer än fördubblade antalet växtarter i Lappland jämfört med Linnés flora. Hans bok Flora lapponica (1812) fick stor betydelse och i andra verk beskrev han för första gången svenska glaciärer. Han var verksam i Uppsala och kunde med stöd av Kungliga vetenskapsakademien genomföra sina resor. När han på våren påbörjade expeditionen till Lofoten från Luleå tog han inte vägen via Arjeplog, utan Kvikkjokk. Där hade Carl Erik Læstadius (1775–1817) precis fått sin tjänst som komminister i Svenska kyrkan. (Denne Læstadius är enligt födelseboken född i Nasa silververk, vilket kan antas vara Adolfström eftersom hans far Carl hade fått anställning där tre år tidigare.) Året var 1807 och mötet mellan de två skulle resultera i flera botaniska bedrifter från inte bara Carl Erik Læstadius’ sida, än mer känd för insamlingar av växter blev hans halvbror Lars Levi.

Besöket vid och på Sálajiegŋas glaciär kom att få stor betydelse för det svenska riksintresset för norr. Göran Wahlenbergs mätningar blev till en viktig pussselbit i forskningen om de svenska fjällen. Dessutom kunde han, som ingen tidigare gjort, beskriva isens utseende och kraft, ja, som ett väsen i sig. Den ”knakar och brakar” och gyttjan kan ”qvarhåila alla som nalkas”, skrev han, och illustrerar med pennan ett ”fasligt skådespel” med en isvägg som då och då brister, isstycken som stöter mot varandra i mörkret och ”vattnet sorlar i afgrunden”. De isväggar han fascineras av består av ”förfärliga ispyramider och kolonner, som stundligen kullstjelpas med ansenligt buller” som ingen ”lefvande varelse vågar närma sig”.

För den floraintresserade Wahlenberg blev det ingen större utdelning vid just Sálajiegŋa. Vid den tiden var en stor del av området täckt av is och snö.
Den åtråvärda snögränsen låg längre bort. Idag har isen dragit sig tillbaka väsentligt och på senare år har också smältningen ökat. Nu kan man hitta flera växter på den plats där expeditionen höll till med sina mätinstrument 1807. Hästhov (som även kallas tussilago), vide, ängsull, isranunkel och fjälltrav finns exempelvis alldeles i närheten av där glaciären kalvar. Det latinska namnet som Linné gav fjälltrav – Arabis alpina – anspelar på ökensand i Arabien, eftersom den påminde om fjällterrängen. Eller påminde fjälltrav honom om en arabisk växt? Uppgifter går isär. Men alla dessa artnamn är en bekräftelse på hur internationell utblicken var när växterna skulle döpas och inordnas i system. I grunden fanns latin, vetenskapens internationella skriftspråk och som var lingua franca i stora delar av Europa. För att dyka ned ytterligare i just fjälltrav så vet vi att den blommar i juli-augusti och är rätt så vanlig i fjälltrakterna, från Dalarna till Torne Lappmark, men sällan i skogsområden eller vid kusten. Den växer gärna där det är kalkhaltig mark, till exempel längs vattendrag, och på grusig eller stenig mark.

Den utblommade hästhov / tussilago som man kan se i slutet av sommaren vid glaciären – men som är vanlig i hela landet – har en intressant historia. Bladen såldes förr på apotek och användes mot hosta. Enligt Carl von Linné användes bladen även till tobak, en metod mot hosta och astma som hade omtalats redan av romaren Plinius för närmare tvåtusen år sedan. Färska späda blad har ätits i soppa och som sallad och mosade blad, rika på skyddande slemämnen. De påstås även ha lagts på infekterade sår. Under Göran Wahlenbergs långa resa våren och sommaren 1807 – där han inte ens på hemvägen passerar Arjeplog – antecknar han många växter och det förhållande de har till landskapet. Med tiden ska ett helt växtsläkte bli uppkallat efter honom, Wahlenbergia, klocksläktet. Men hästhov, Tussilago farfara? Ja, han noterar den, men inte i närheten av Sálajiegŋa. Under resan görs flera nya upptäckter, men det som han framför allt etablerade var snögränsen, den biologiska fixeringen om hur långt upp vegetationen gick på fjällsidan. Växtgeografi blev ett begrepp.

En blomma som han skulle ha sett idag vid Sálajiegŋa, denne botaniske gigant Wahlenberg, är isranunkel, med artnamnet Ranunculus glacialis. Ordet kommer av latinets glacies (is) och betyder ‘växer nära isen’. Isranunkel växer som få andra blommor högst upp på fjälltopparna, dessa toppar som blir allt mer is- och snöfria.

Riksröse 239 på gränsen mellan Norge och Sverige. Från den här positionen har man mätt glaciärens utbredning sedan 1807. Foto från 17 augusti 2017.

Isranunkel. Göran Wahlenberg såg den i fjällområdet på norska sidan av gränsen, nära Sulitelma, tillsammans med bland annat kartlav och purpurbräcka.

Guidade visningar sommaren 2019

Med utgångspunkt i den nya skriften Vilda blommor vid vattnet (72 sidor) kommer flera guidade visningar att äga rum, bl a dessa:

➤ Märkbergets naturreservat, Laisdalen, tisdag 4 juni kl. 16.
Med Top of Arjeplog till toppen av Märkberget.

➤ Botanisk vandring Märkforsen, tisdag 18 juni kl. 16. Med Föreningen Pite lappmarks flora. Guide Mats G Nettelbladt.
➤ Erik Larsaberget, nära Moskosel, fredag 14 juni kl. 16. Med Top of Arvidsjaur.

➤ Pieljekaise nationalpark, vandring till stugan, för de som vill även till toppen. 20 juni start kl. 16. Fika erbjuds i stugan. (Dagen före midsommarafton). Top of Arjeplog.
➤ Bok & Vandring, Jäckvik, naturvandring vid flera tillfällen tiden 19-21 juli 2018. Top of Arjeplog.

➤ Sálajiegŋa, vid glaciärens kant. Onsdag 14 augusti kl. 14. Vandring från norsk sida med guide eller boka helikopter i Vuoggatjålme / Arctic Air.