070-344 20 23

Vattna, vattna, vattna. För andra gången är Kurt Hellsten, Arvidsjaur, med och bygger isväg för timmertransporter över Storavan. FOTO: Peder Lundkvist

Det är tio år sedan senast han arbetade på Storavans is. Då – liksom nu – är det säkerheten som står i fokus.

Så måste det vara när man bygger en isväg för timmerbilar.

– Isen har sitt eget liv, och man ska nog vara lite halvgalen för att tycka att det här är roligt, säger Kurt Hellsten, en av dem som ser till att Sveaskog kan frakta ut det virke som avverkats på Storön.

Att ploga upp vägar på is är inget ovanligt i Arjeplog. Här finns åtskilliga mil isvägar, på flera olika sjöar. Men de allra flesta av dem används för biltestning eller eventverksamhet med personbilar. Bara en av isvägarna har byggts på uppdrag av Sveaskog och trafikeras av timmerbilar med en vikt på 60 ton.

Den isvägen går ut över Storavan, mellan fastlandet och Storön. En sträcka på drygt en kilometer.

60 ton på sjöis. Det ställs särskilda krav på så tunga transporter, och alla chaufförer har undertecknat speciella avtal om regler som ska följas vid körning på isvägen. FOTO: Peder Lundkvist

Säkerhetstänket genomsyrar varje arbetsmoment på isen. Även timmerbilschaufförerna har speciella instruktioner för transporten över Storavan, i enlighet med Arbetsmiljöverkets krav.

– Maxhastigheten är 15 kilometer i timmen och det får bara finnas en lastad timmerbil i taget på isvägen. De får inte köra rakt mot land, utan måste svänga lite grand för att isen inte ska tryckas sönder av den våg de skjuter framför sig, förklarar Kurt Hellsten.

Ulf Lundqvist, tidigare platschef för Svevia i Arjeplog, är vägansvarig hos Sveaskog. Vägen över till Storön är den första isväg för timmertransporter som han ansvarat för.

– Det är lite speciellt, isvägarna är inte så vanliga här. Det är dyrt att bygga en isväg, men alternativet i det här fallet, att använda en pråm, är också kostsamt, säger han.

Foto: Ulf Lundqvist

Inför projektet har Ulf Lundqvist varit i kontakt med bland andra regleringsföretaget och lokala biltestentreprenörer i Arjeplog.

– Vi behöver ta hänsyn till att vattenståndet i sjön sänks. Isen följer med vattenståndet, så det i sig är inte något problem, men där det är grunt kan stenar komma upp och vi har en dialog med regleringsföretaget för att följa hur sänkningen görs. Den här isvägen har byggts i princip på samma sätt som biltestbanorna, och de banorna når ungefär samma tjocklek innan säsongen är över. Den stora skillnaden är väl att den här vägen vattnas hela tiden, för att isen ska växa snabbare, säger han.

Foto: Peder Lundkvist

Vid vårt besök på isvägen låg temperaturen runt 8-10 minusgrader. En i det närmaste idealisk temperatur för arbete med isväg enligt Kurt Hellsten.

– Jag har varit här och jobbat när det har varit trettiosex grader, det var kallt… Om det blir för kallt så spricker isen så mycket. Den spricker nu också, men vi vattnar hela tiden och följer sprickorna noga.

Arbetet med vägen började i november.

– Vi börjar bygga vägen från land, meter för meter. För att snabbt få isen att växa sig tillräckligt tjock har vi vattnat och vattnat. Vi fortsätter att vattna, dygnet runt, och isen fortsätter att växa, så länge bilarna kör. Just nu har vi 120 centimeter tjock is, berättar Kurt Hellsten.

Kurt Hellsten har tillbringat vintermånaderna med att bygga och övervaka isvägen över Storavan. Kanske står han här om tio år igen. FOTO: Peder Lundkvist

Kurt Hellsten upplever att denna vinter gett ungefär samma förutsättningar för isvägsbygge som vintern för tio år sedan. Även den vintern jobbade han för Stefan Berggren Schakt AB i Arvidsjaur, med precis samma arbetsuppgifter som nu – att bygga och övervaka en isväg till Storön, stadig nog för timmertransporter.

– Förhållandena är ganska lika nu som för tio år sedan. Vi fick en kanonbörjan, som gav oss en bra kärnis, sedan kom snön och då blir det mycket arbete med att bulta och vattna för att fortsätta bygga is. Men det är ett bra jobb, och kanske står jag här om tio år igen.