Den “orörda vildmarken” är i själva verket ett kulturlandskap som under tusentals år påverkats av människans närvaro. Det menar Ingela Bergman, INSARC/Silvermuseet. FOTO: Peder Lundkvist
Människan har påverkat och förändrat skogslandskap i tusentals år. Det visar forskning vid INSARC/Silvermuseet.
– Det finns ingen orörd vildmark, vi lever i ett kulturlandskap, och där finns vår historia, menar Ingela Bergman, en av föreläsarna vid tisdagskvällens träff för skogsägare i Arjeplog.
Ingela Bergman började sin beskrivning av det föränderliga landskapet vid Dumpokjauratj, Norra Sveriges äldsta säkert dokumenterade boplats. För 9 800 år sedan växte där havtorn och humle, och kanske även äppelträd.
– Det fanns ingen tallskog där då. Det var ett annat klimat och ett annat, lättillgängligt, näringsinnehåll i marken när isen precis smält undan.
Hon fortsatte sedan upp på fjället, till Adamvallda, norr om Pieskehaure. Här har arkeologerna hittat 31 så kallade stalotomter, lämningar efter kåtor.
– När man står där idag frågar man sig varför folk bosatte sig här. Här finns inte ett träd, inte ens en björk, så långt ögat kan nå. Men för tusen år sedan fanns björkskog här, berättade Ingela Bergman.
Undersökningarna i området har visat att Adamvallda beboddes av människor under ett tidsspann av cirka trehundra år. Under den perioden avskogades området, och någon ny skog har ännu inte etablerat sig.
– Man behövde träden både för att bygga kåtorna och som ved, och det påverkade miljön. Man passerade en tröskel när det inte längre skedde återväxt. Nu ser vi att trädgränsen förskjuts uppåt, och säger oftast bara att det beror på ett förändrat klimat. Men man ska inte utesluta människans påverkan.
Idag är det naturvärden som motiverar skyddade områden. Ingela Bergman önskar att man även ser till kulturvärden och människans inverkan på landskapets förändring. FOTO: Peder Lundkvist
Ingela Bergman berättade också om ett annat område som väckte forskarnas intresse, ett område inom Jokkmokks kommun med granlavskogar.
– Granlavskogar är ingen vanlig skogstyp. Varför fanns det just här? Det visade sig att området präglats av tätt förekommande bränder, och här fanns spår av människors närvaro under samma tidsperiod som bränderna skett.
Spåren av människans närvaro och påverkan finns överallt i skogen. Men för ett otränat öga kan det vara svårt att se. Ingela Bergman visade en bild av en sten, placerad på en annan sten.
– En egyptolog skulle skratta om jag sa att det här är värdefullt. Det här är ingen pyramid eller något annat storslaget. Det är en liten sten. Men, det är också början på en fångstlina, och om man tittar en bit bort ser man en sten till, en bläcka i ett träd, en sten, en bläcka till, och en bläcka till, och plötsligt, om man följer den här fångstlinan har man gått flera kilometer. Det här är vår historia. Vi har ingen egen skriven historia. De skriftliga källor som finns är skapade av de som har kommit hit, iakttagit oss och skrivit ner vad de sett. Därför är det här en viktig historiebeskrivning, som berättar om hur människan har levt och rört sig här.
Ingela Bergman berörde också det faktum att områden som skyddas idag skyddas med naturvärden som motivering.
– Vad är det vi skyddar och varför? Jag tycker det är synd att man inte skyddar kulturvärden. Nu försöker man istället bevara något som förändras, när det inte längre utsätts för samma mänskliga påverkan. Lavhedar som inte brinner förblir inte lavhedar. Man kan inte plocka bort oss och vår påverkan. Vi lever här och vi har en historia, den vill jag att vi ska försöka bevara.
Träffen för skogsägare var en del av en föreläsningsserie som anordnas av Arjeplogs Allmänningar och näringslivsbolaget Argentis. Vid tisdagskvällens träff medverkade även Karin Fällman från Sveriges Allmänningars förbund. Hon bland annat pratade om FSC-certifiering och hur skogsägaren påverkas av den. Nästa träff sker den 16 april, då är Robert Grimm och Roland Jansson inbjudna som föreläsare för att berätta om bland annat rågångarnas betydelse och lantmäterifrågor.