070-344 20 23

Ann Salomonsson garvar, syr och flätar. Nu visar hon sin slöjd i ateljén på Fäbobacken. FOTO: Peder Lundkvist

Älgöron. Skinn av ren, lax, struts, lake, mård, räv. Remmar av lin flätade på japanskt vis. Tovad ull. Ann Salomonsson blandar material och tekniker i sitt skapande, som nu visas i en utställning i hennes ateljé på Fäbobacken, vid stranden av sjön Labbas.

– Det är roligt att skapa sitt eget slöjdmaterial, och göra något av det, säger hon.

Ateljé i väglöst land. Göran Sjöberg och Ann Salomonsson öppnar nu en veckolång slöjdutställning på Fäbobacken vid sjön Labbas. FOTO: Peder Lundkvist

Få känner vägen, eller rättare sagt stigen, till Ann Salomonssons ateljé. Den som inte vet var stigen börjar, en bit in efter vägen mot Riebnisluspen, passerar den utan att ens lägga märke till att den finns. Av huset syns inget, förrän man är nästan framme. På andra sidan av sjön Labbas ligger Sundnäs och Långudden.

– Jag har mina rötter här i Sundnäs, på mammas sida. Den här tomten var hennes, och sedan fick vi ta över den, berättar Ann.

Fodral för flugfiskerullen. Ann Salomonsson skapar sitt slöjdmaterial själv, och siktar på att ta gesällbrev i skinngarvning. FOTO: Peder Lundkvist

Tanken från början var att Ann och hennes man Göran Sjöberg bara skulle bygga en liten sommarstuga på tomten. Men planerna utvecklades, och det blev så småningom en kombination av stuga och ateljé.

– Allt tar sin tid, men nu är det äntligen dags för den första officiella utställningen här. Vi ska markera upp stigens början ordentligt, och det blir spännande att se hur många som kommer hit. Jag drömmer om att ha kurser här också. Och kanske berättarkvällar, säger Ann.

 

Utställningen på Fäbobacken pågår en vecka. Ann Salomonsson har tidigare ställt ut sin slöjd på bland annat Tráhppie, samiskt kulturcentrum i Umeå. Hon har också visat sin slöjd i Gunnar Edholms butik i Arjeplog i samband med en marknad.

I denna utställning visar Ann Salomonsson delar av sin slöjd. Väskor, bälten, hattar, mössor och örhängen. Allt har hon gjort själv, från grunden.

– Det allra roligaste är att garva skinn. Men man måste ju göra något av det också. Därför började jag sy i skinn, och det är spännande att fundera ut hur man ska använda skinnen för att utnyttja den naturliga formen bäst. Älgöron till exempel. Om man tar bort brosket i dem, har de en bra form för att bli en väska. Eller en vante.

Med den japanska tekniken kumihimo flätar Ann Salomonsson remmar och band, runda och platta. FOTO: Peder Lundkvist

Till väskor behövs remmar, och dem skapar Ann Salomonsson med en japansk flät-teknik.

– Den kallas för kumihimo, och i Japan använder man sig oftast av silke. Jag använder lin. Kumihimo går att använda på olika sätt, och i smycken har jag flätat in tenntråd.

Det skinn Ann använder sig mest av är renskinn, ofta dekorerat med bitar av exempelvis skinn från lake eller lax. Men hon har också gjort hela väskor och mössor av fiskskinn.

– Skinn av lake är otroligt vackert. Det som är lättast att få tag på är skinn från odlad lax, men skinnet från vild lax är finare och har bättre kvalitet.

Ann Salomonsson har provat på att garva skinn från många olika arter, men det finns förstås också många arter hon inte haft möjlighet att testa ännu. Högst på önskelistan står lo.

– Jag har aldrig provat att garva skinn från ett kattdjur, och det skulle vara intressant.