070-344 20 23

Ola Nilsson, arkeolog, Jörgen Langhof, geolog, och Lennart Klang, arkeolog, diskuterar hur gruvbrytningen pågick i Nasafjäll under de olika epokerna.

Den gamla silvergruvan på Nasafjäll ligger i ett kargt och ogästvänligt område, cirka 1000 meter över havet, alldeles i närheten av riksgränsen mellan Sverige och Norge. Platsen, som spelar en stor och viktig roll i Sveriges historia, är präglad av naturen och påverkad av den gruvbrytning som skett här i olika perioder.

– Det är en jättespännande plats, och nu börjar vi få ett bra grepp om vad som hänt här, säger Ola Nilsson, en av de arkeologer som deltar i Expedition Nasafjäll och sedan 2015 har jobbat med att undersöka och dokumentera gruvområdet.

 

 

Gruvbrytningen på Nasafjäll inleddes på 1630-talet. Silverfyndigheten hade stor betydelse för Sverige som nation, och förväntningarna var stora. Men det kostade mer än det smakade, och drömmen om en lönsam silvergruva blev trots upprepade försök att återuppta verksamheten aldrig något annat än en dröm.

Platsen är klassad som riksintresse, men har tidigare endast varit översiktligt beskriven hos Riksantikvarieämbetet, och endast ett tiotal lämningar fanns noterade när Maria Söderberg arrangerade den första guidade visningen av området. I år är det tioårsjubileum för hennes visningar av den gamla silvergruvan.

– Historien här är så intressant, och när jag hittar något som är intressant vill jag berätta om det. Information är viktig, både att samla in och att sprida, säger Maria Söderberg.

 

År 2015 tog hon tillsammans med arkeolog Lennart Klang initiativ till Expedition Nasafjäll. Syftet är att undersöka och dokumentera området, för att bedöma silvergruvans antikvariska och vetenskapliga potential, och för att kunna föreslå insatser för att om möjligt bevara särskilt viktiga lämningar. Redan efter två år hade expeditionen noterat mer än 350 intressanta lämningar.

De första tre åren arbetade expeditionen med en förstudie, helt på egen bekostnad. Förstudien resulterade i att länsstyrelsen bidragit till kostnaderna för det fortsatta inventeringsarbetet.

– Det här är lite otraditionell arkeologi. Oftast förknippas arkeologi med gravar och boplatser och sådant, men här jobbar vi med att undersöka en industri. Vi försöker begripa de aktiviteter som pågått här, och hur man använt den utrustning man haft tillgång till. Vi försöker också hitta eventuella spår av andra aktiviteter i området, säger Ola Nilsson.

Inventering av lämningarna på Nasafjäll är nu klar. Men arkeologerna och Maria Söderberg planerar fortsatta undersökningar av gruvområdet.

– Det finns mycket mer att upptäcka, både genom arkivstudier och undersökningar på plats, säger Maria Söderberg.

Arkeolog Ola Nilsson har stor erfarenhet av gruvor. Den gamla silvergruvan på Nasafjäll har en särställning, på grund av sitt läge. – Det här är en jättespännande plats, med många utmaningar, säger han.

 

Vädret ändras snabbt i fjällen, och såväl undertecknad som deltagarna i Expedition Nasafjäll har upplevt hur oväder och dimma snabbt kan göra det nära nog omöjligt att orientera sig även när det gäller korta sträckor. Gruvområdet är relativt stort, och hur de som bodde och arbetade här hanterade sådana situationer är svårt att föreställa sig.

– Jag funderade mycket på hur man på ett säkert sätt kunde gå från bokverket och upp till gruvan där bostäderna fanns. Men plötsligt såg jag rösningar och silhuetter i dimman, och förstod hur de kunde beskriva vägen även för den som aldrig varit där tidigare, berättar Ola Nilsson.

Från början skapades gruvhålen för hand, med kil och slägga, och med eld. Så småningom kom krutet. Silvergruvan på Nasafjäll är den första gruva i Sverige där krut använts. Delar av gruvhålen och -gångarna har fyllts eller rasat igen, andra står öppna.

 

Bortsett från resultatet av de arkeologiska undersökningarna har expeditionen noterat att fler och fler växter dyker upp i området.

– Det har skett mycket här under de år vi jobbat, och vegetationen förändras. Det blir mer och mer växtlighet här, i år har vi till exempel sett 5-6 svampsorter och blåbärskart. Förra året var första gången vi upplevde att det fanns mygg här. Jag skulle vilja lära mig mer om de här förändringarna, säger Ola Nilsson.

Expedition Nasafjäll 2020. Ola Nilsson, Jörgen Langhof, Maria Söderberg och Lennart Klang. Saknas på bild gör arkeolog Lena Berg Nilsson.

 

Expeditionens årliga vistelse på Nasafjäll avslutas alltid med en guidad visning, som lockat fler och fler att besöka platsen. Förra året deltog ett femtiotal personer vid visningen, de allra flesta vandrade då via Norge, en sträcka på cirka 8 kilometer. Vid tioårsjubileumet, när allmänheten inte hade möjlighet att korsa gränsen mellan Sverige och Norge, deltog endast sex personer.

– Expedition Nasafjäll fortsätter nästa år, och det blir en guidad visning då också. Det som hänt här på Nasafjäll under flera århundraden har stor betydelse i ett större perspektiv, och det är roligt att intresset växer, säger Maria Söderberg.