070-344 20 23

 

Från 6 december 2010: När man tänker på Jutis Byastuga är det nästan omöjligt att inte tänka även på Jutiskalendern – en succé  som år efter år drar in pengar till både drift av byastugan och till cancerfonden, tack vare alla de som under årens lopp ställt upp nakna på bild. När Monica Gunne kom till Jutis hade passande nog en kalender fylld med Jutis-Qvinnen nyligen släppts. / Marianne

Egentligen var Monica Gunne i Jutis för att berätta om sin bok ”Sex, systerskap och några män senare”.

Men hon kunde inte låta bli att prata om Jutis-Qvinnen, som kastat kläderna för byns och cancerforskningens skull.

-Kvinnorna här har så många jobb, och inte bara det. De plockar lingon och hjorton, kör motorcykel och röjsåg, använder bakmaskin och vedklyv. Och de har sina sparkar, konstaterade hon.

Monica Gunne talade med beundran i rösten.

-Den här kalendern är ett ovärderligt stöd och ger support till alla som drabbats av bröstcancer. Jag skulle också vilja säga att kvinnorna som sitter här i jacuzzin demonstrerar sin makt. Ni skapar opinion.

Hon berättade också om arbetet med en artikelserie, där kvinnor och tjejer i alla åldrar berättade om sin bröstcancer. Om en läkare som blivit upprörd över att unga tjejer fanns representerade i artikelserien.

-Den läkaren tyckte att bröstcancer var en sjukdom för äldre kvinnor.

Då, 2006, uppvisade Norrbotten ett bottenresultat för kontroll, vård och eftervård av bröstcancerpatienter.

Inför besöket i Jutis hade Monica Gunne kollat upp färsk statistik.

-Nu ligger Norrbotten i topp i jämförelse med andra landsting, så det har hänt grejer sedan dess.

På ett underhållande sätt presenterade Monica Gunne sin roll som ”Kvinna, 60+”.

-Kvinnor över 60 hamnar i skuggan, vi finns inte med i forskningen, litteraturen eller konsten. Med vår bok vill vi sparka upp dörren och tala om att vi fortsätter att leva. Även efter 60.

Boken är en roman. Storyn är, för att använda Monicas egen beskrivning: skruvad.

-Vi kallar den för en skröna. Men vårt budskap är tydligt: slit bort skuggan, lev maximalt och ha roligt, så länge ni kan!

 

Från Arjeplogs vårdcentral kom sjuksköterskan Carina Flinkfelt. Hon poängterade hur viktigt det är med ett bra bemötande i arbetet med sjuka människor.

-Vi har inget lasarett i Arjeplog, vi har en vårdcentral. Men vi är otroligt uppfinningsrika, och vi är nära varandra, vilket gör att vi snabbt kan fixa kontakt med läkare, sjukgymnast eller vad man nu kan tänkas behöva.

Hennes slutord lockade till skratt:

-Vi har en bra vård och en bra vårdcentral, men jag hoppas att vi slipper se er!

 

Några av kalender-Qvinnorna ställde upp och berättade om sin medverkan i kalendern.

-Det var ingen självklarhet,och jag letade en hel sommar efter en basfiol, utan att hitta någon. Men nu har jag fått höra att jag klär i gitarr, berättade Madelene Aheinen Westerlund leende.

 

Liselott Modigh påpekade att mammografibussen ska tillbaka till Arjeplog. Något annat är inte acceptabelt! Hon avslöjade också att Kent Ögren ska få en julhälsning från Arjeplog: en Jutis-kalender, med ett brett rosa band omkring.

-Han ska veta att vi aldrig ger upp!

Ovanstående reportage publicerades i Arjeplognytt den 6 december 2010.