070-344 20 23

– Uppdatering 5 februari, se i slutet av texten –

 

Jag har varit verksam som journalist i Arjeplog under mer än tre decennier. Under de åren har både samhället och mitt arbete förändrats i många avseenden.

Ett exempel på en sådan förändring är digitaliseringen. Tro det eller ej, men när jag började som lokalredaktör på Norran skrev jag mina artiklar på en vanlig skrivmaskin.

Artiklarna skickades till centralredaktionen via fax. Jobbade jag hemifrån fick jag ringa till centralredaktionen och läsa upp mina texter för en kollega som satte dem på pränt.

Läsarna fick vänta minst till dagen efteråt innan de kunde läsa vad jag skrivit.

Idag kan jag sitta nästan varsomhelst, snabbt skriva och redigera mina artiklar på datorn och göra dem tillgängliga för läsarna direkt. Om jag själv vill ha information kan jag (oftast) snabbt få den via datorn.

För mig känns det som en förändring till det bättre.

 

Men allt har inte blivit bättre. Hur mycket vi än slår oss för bröstet och pratar om demokrati och öppenhet så har det blivit svårare och svårare att få ta del av information som, enligt mitt sätt att se det, enligt lag tillhör medborgarna. Det är inget unikt för Arjeplog, jag har kollegor på många andra håll som upplever samma sak, men det jag nu ska berätta handlar om vår egen kommun.

Tyvärr skulle jag kunna ge flera exempel på hur krångligt och tidsödande det kan vara att få ut offentliga handlingar och information från Arjeplogs kommun. Men jag väljer att hålla mig till det som var droppen som fick min bägare att rinna över, nämligen svaret på min begäran om att få ta del av den rapport om Hornavanskolan som en extern konsult gjort efter beslut i kommunstyrelsen.

Kort bakgrund: Rapporten skulle enligt avtalet med konsulten vara färdigställd och inlämnad till kommunen senast den 27 januari. Den 1 februari, tidigt på morgonen, skickade jag en begäran om att få ta del av den. Eftersom begäran om utlämnande av allmän handling enligt lag ska handläggas skyndsamt, förutsatte jag att jag skulle få rapporten före lunch.

Så skedde inte. Dagen därpå, den 2 februari, skickade jag en påminnelse om att jag begärt ut rapporten, och fick därefter beskedet att det ”…finns ingen sådan allmän handling att lämna ut.”

Mitt svar löd som följer:

Det här är märkligt. Såvitt jag vet skulle rapporten lämnas in den 27/1. Om den inte lämnas ut vill jag ha ett skriftligt svar med motivering och besvärshänvisning.

Precis så skrev jag. Och jag förväntade mig att om nu denna handling av något för mig obegripligt skäl är sekretessbelagd, så ska jag i alla fall få en motivering till varför rapporten inte anses vara en allmän handling som kan lämnas ut direkt, och en hänvisning vart jag kan överklaga beslutet att hemlighålla rapporten.

 

Så här svarade då vår kommunchef Peter Andersson via mejl:

Hej Marianne,

Jag kommer inte att lämna ut någon handling då det är ett av politiken beställt uppdrag och ägs av politiken. Det innebär att även om vi i tjänstemannaorganisationen erhållit en redovisning så skall politiken ta del av underlaget innan det blir offentligt och det sker på måndag vis KS. Efter KS är du välkommen att ta del av materialet.

Mvh Peter

 

Här finns ingen hänvisning till något lagrum som stödjer beslutet att inte lämna ut rapporten. Här finns ingen information om hur jag kan överklaga. Här finns inget annat än en maktdemonstration.

Jag vet inte om beslutet att hemlighålla innehållet i rapporten om Hornavanskolan är taget på tjänstemannanivå eller av politikerna, men min bestämda åsikt är att det här arbetssättet är både förkastligt och oerhört respektlöst mot mig som journalist, mot medborgarna i vår kommun och mot både demokratin och offentlighetsprincipen, som ju är inskriven i vår grundlag.

I snart sagt alla diskussioner om Hornavanskolans framtid (och åtskilliga andra kommunala frågor) som jag själv lyssnat på, eller läst på sociala medier och i de mejl jag fått, har kritiken mot beslutfattarnas ovilja att informera och involvera medborgarna funnits med.

Undanhållande i första hand – information i sista hand har länge varit, och är fortfarande, modellen.

Det är nog nu.

Hör ni, politiker och tjänstemän i Arjeplog, det är dags att ni förstår att ni ska arbeta för och med oss, inte mot oss. I era uppdrag ingår en serviceskyldighet, ni ska alltså hjälpa till, istället för att krångla till.

Både jag som journalist, kommuninvånarna, demokratin och offentlighetsprincipen som finns inskriven i Sveriges grundlag förtjänar att behandlas med respekt. Visa oss den. Nu.

/Marianne Hofman, journalist, ansvarig utgivare och kommunmedborgare i Arjeplog.

(Som ansvarig utgivare för Arjeplognytt kommer jag nu att skicka in en JO-anmälan mot Arjeplogs kommun och handläggningen av detta ärende.)

 

Uppdatering 5/2:

Idag på morgonen har jag fått besked av kommunchefen att han, efter dialog med kommunalrådet Isak Utsi, fortfarande anser att rapporten om Hornavanskolan inte är en allmän handling, men att de nu kan lämna ut den. Jag har därför skickat en ny begäran till Medborgarservice om att få ta del av denna rapport.

Jag har också begärt att få veta vilket lagrum Arjeplogs kommun stödjer sin arbetsmodell på, samt vilka grunder, vilken praxis eller beskrivning som används vid bedömning av hur och när en handling upprättas och därmed blir en allmän handling som medborgarna kan ta del av.

Mitt beslut att göra en JO-anmälan kvarstår.

/Marianne

Länk till lagen om offentlighet och sekretess finns här.

Länk till Tryckfrihetsförordningen (här anges bland annat vad som är att anse som allmän handling) finns här.