070-344 20 23

Åsikter och uppgifter i inlägget nedan är skribentens egna. 

”De som inte lär sig av historien är dömda att upprepa den”, så sade George Santayana, professor i filosofi vid Harvard 1889-1912. Citatet har inte blivit mindre sant och angeläget sedan dess. En unken stank som jag närmast förknippar med ett fyrtiotal jag inte upplevde, men ständigt lär mig av, sprider sig återigen genom vår vackra hemort.

Det råder uppenbar begreppsförvirring i frågan om folkomröstningen om Hornavanskolans framtid, och detta på alla nivåer. Det är mindre än en månad kvar innan det är dags att rösta i denna ödesfråga, och därför anser jag att det är oerhört viktigt att folket får ta del av den fakta som finns.

När politikerna pratar om att spara pengar på att lägga ner Hornavanskolan i dess nuvarande form, så är det på högst lösa grunder. Den kommunala tjänstemannens uträkningar har dömts ut av såväl sakkunniga inom ekonomi som förvaltning, och alternativa uträkningar, utförda av människor med faktisk kompetens inom såväl skolfrågor som ekonomi, visar klart och tydligt att den reella besparingen blir i det närmaste obefintlig.

Besparingen finns så att säga bara i bokföringen, inte i verkligheten. Arjeplogs kommun kommer alltså inte att ha mer pengar över till annat. Däremot förmodad befolkningsminskning och uteblivna skatteintäkter. Politikernas papper däremot, de ser bättre ut, medan folket betalar för det. Hotet om skattehöjning är direkt löjligt då det viskats om skattehöjning i åratal. Kan politikerna verkligen lova att skattehöjningen uteblir om folket röstar ”rätt”? Tillåt mig tvivla. Efter decennier av vanstyre finns många hål att fylla, och får dagens politik fortgå är skattehöjningen oundviklig i det långa loppet.

Många verkar ha fått en felaktig bild av vad fjärrundervisning faktiskt innebär i praktiken. Tvärt emot vad många tror så kan inte eleverna bo kvar i Arjeplog under studietiden. Redan andra året tvingas föräldrar skicka iväg sina barn till otrygga städer med oerhörd bostadsbrist. Inackorderingstillägget täckte inte ens alla kostnader på nittiotalet när jag själv gick gymnasiet, och det har inte blivit bättre.

En parallell från det förflutna: Min mormor hade två systrar. En dag, någon gång på fyrtiotalet, så gick hon och äldsta systern ut i fähuset, diskuterade, och tog ett beslut. Ett svårt sådant. De avsade sig båda sina anspråk på att utbilda sig. Pengarna räckte bara till en person, och det fick bli yngsta systerns lott. Jag vågar påstå att de alla tre fick bra och rika liv, men bara en av dem fick utbilda sig. Kustens bostadsbrist och de höga kostnaderna kring att skicka iväg barn för utbildning riskerar att sända oss tillbaka till en sådan värld. Föräldrar måste välja vilket barn som ska få utbildning. Är detta verkligen något vi vill ha?

Missförstånd kan leda till förhastade slutsatser både hos väljare och beslutsfattare. Det är viktigt att tala klarspråk här: Ingen av de tjänstemän eller folkvalda politiker som idag talar sig varma för Skellefteå-alternativet har kompetens nog att bedöma vare sig de ekonomiska aspekterna, eller avgöra vad som är en högkvalitativ utbildning. De är lekmän som antingen är folkvalda eller fått sina jobb i brist på kvalificerade sökanden. De har kategoriskt undvikit att införskaffa kunskap från de personer som sitter på den avgörande kompetensen. Och dessa personer finns, här i Arjeplog. De svar de skulle ha fått skulle nämligen inte ha passat ihop med deras politiska agendor, och då är det bättre att försöka dölja obehagliga sanningar från er, folket som ska rösta.

Jag är själv i grunden gymnasielärare, och arbetar idag på annan ort, med en fot kvar i skolvärlden. I min vardag sitter jag ofta i möten med skolledare, pedagoger, och även ibland tjänstemän och politiskt aktiva från hela Region Västerbotten. På grund av pandemin har det skett online sedan början av 2020, vilket jag själv har uppskattat. Min egen undervisning har också under perioder varit förlagd till internet. Det råder dock en närmast total konsensus bland alla tidigare nämnda yrkeskategorier; undervisning via länk är fantastiskt bra – som komplement. Den ersätter inte på långa vägar det fysiska mötet, och det finns rapporter som visar att pandemins digitalisering påverkar många elevers psykiska hälsa oerhört negativt.

Att jämföra onlinebaserad undervisning med platsförlagd är som att jämföra hemlagad husmanskost med dropp. Båda får dig att överleva, men bara den ena är en bra byggsten för framtiden.

Vidare tål det att nämnas att Skellefteå-alternativet skulle lanserats redan inför denna höst. Det drogs tillbaka efter bland annat svalt intresse från elever och föräldrar. Att gå gymnasiet är mer än lektionerna. Det är en social upplevelse som utvecklar individer, ger dem ovärderliga kontakter och erfarenheter som lägger grunden för vuxenlivet. Men eleverna har inte tillfrågats, precis som man undvikit att prata med skolpersonalen under hela processen. Återigen, för att svaren de skulle ha fått, inte skulle vara förenliga med den politiska agendan.

Det faktum att politikerna far med tvivelaktiga uppgifter för att styra folket att rösta i en viss riktning är ett direkt hot mot tilltron till demokratin i Arjeplog. Det har pågått alldeles för länge, och hopplösheten sprider sig. Återigen luktar det fyrtiotal med allt vad det innebär. Arjeplogs politiker har säkert goda intentioner, men saknar förmågan att överblicka de katastrofala konsekvenserna av sitt handlande. Men jag lovar er; utvecklingen går att vända. Det krävs dock mod, nytänk, och samarbete. Inget av dessa begrepp präglar Arjeplogs styre idag. Vad kan man göra åt det, månntro?

Det värsta är att de personer som är satta att styra kommunen inte har förstått frågans natur eller vad det egentligen är som händer här. När våra politiker och ansvariga tjänstemän sätter sig för att förhandla med sina motsvarigheter från Skellefteå, så tror de att de sätter sig ner med jämbördiga kollegor för att gemensamt lösa ett problem. Inget kunde vara längre från sanningen. I själva verket sätter de sig ner mitt emot slipade försäljare vars uppdragsgivare vill åt våra elever till varje pris, då de själva har ett problem som de försöker dölja för er: Skellefteås kommunala gymnasieverksamhet har nämligen tappat i elevantal då konkurrensen från privata alternativ är för hård. Därför måste de fylla sina platser med andra elever. Detta dolda motiv vill såklart inte våra politiker att ni ska känna till.

Arjeplog har nu igen något som Skellefteå vill ha, och genom ohederliga rökridåer och cynisk manipulation försöker Skellefteå få Arjeplog att frivilligt ge bort sin rikedom. Igen. Historien upprepar sig, närmare bestämt fyrtiotalet, och ödet verkar inte sakna sinne för humor.

Ni väljer om vi ska lära oss av historien, eller upprepa den.

Erik Quist, legitimerad gymnasielärare, skolledare, entreprenör, och stolt medlem av Folkinitiativet Arjeplog

Faktagranska gärna själv!

* Insändare i Norran

*  Sorseleaktuellt

*  Ledare i Folkbladet