070-344 20 23

Frilansjournalisten Anders Boström, Umeå, är författaren bakom boken om Edvardsson. Det var också han som presenterade de uppgifter som friade Jan Edvardsson i hovrätten. FOTO: Anna Svensson

I dagarna släpps boken Silverblåsningen – en berättelse om hur Jan Edvardsson under ett decennium ägnade all sin tid åt utveckling av besöksnäring i Arjeplog, för att sedan förlora sitt livsverk och betraktas som kriminell.

Boken är skriven av frilansjournalisten Anders Boström. Hans research ledde fram till de dokument och uppgifter som innebar att Jan Edvardsson av hovrätten förklarades oskyldig till det brott han dömts för, grov trolöshet mot huvudman.

– Historien är komplicerad och snårig med lögner och undanhållande av fakta och dokument, och jag har känslan av att de som dömde i tingsrätten inte riktigt hängt med i alla svängar, säger Anders Boström.

Boken bygger på Jan Edvardssons egen berättelse om det som skett. Hundratals intervjuer och ett oräkneligt antal timmars jakt på handlingar och dokument som skulle styrka eller avfärda den berättelsen har sedan resulterat i Anders Boströms skildring av händelseförloppet.

Det är ganska exakt tjugo år sedan Jan Edvardsson kom till Arjeplog som VD för hotell Silverhatten. Han var då också majoritetsägare i bolaget.

Jan Edvardsson drevs av viljan att utveckla och investera. Hans idéer och satsningar var djärva, och han byggde snabbt upp ett stort och viktigt nätverk av kontakter bland de stora biltillverkarna, vilket resulterade i en snabb ökning av intäkter och omsättning. På bara några år hade hotellet vuxit från 80 till 400 rum. Framtiden såg ljus ut.

Så kraschade världsekonomin, banken meddelade att man ville ha en omedelbar amortering på tio miljoner kronor och bolagets andre delägare ville inte längre vara med. Edvardsson sökte då efter någon som kunde gå in som ny delägare och hjälpa till med finansiering, fortsatt drift och utveckling. Han anlitade en advokatfirma för att få hjälp att hitta en ny partner, och så småningom satt han där hos banken, med advokat och ny delägare. Mötet fortlöpte inte riktigt som Jan Edvardsson tänkt eller trott, och när alla papper undertecknats var han inte längre majoritetsägare. Men han såg fortfarande möjligheterna till utveckling och fortsatta investeringar, och arbetade vidare. Ganska snart började han dock känna sig mer och mer begränsad och kontakterna med de nya delägarna blev allt frostigare.

Ett par år senare, efter att under lång tid förgäves ha kämpat emot en infektion i kroppen, vaknade han upp i en sjukhussäng och läste ett sms-meddelande som sade att han fått sparken som VD.

Det som följde därefter är, precis som resten av den här historien, en snårig berättelse, som i korthet innebar att Jan Edvardsson förlorade sin del i bolaget, dömdes att betala ett skadestånd till de andra delägarna och dömdes av tingsrätten till ett års fängelse för grov trolöshet mot huvudman.

Den sistnämnda domen upphävdes av hovrätten, och de enda nya uppgifter som då tillkommit i målet var de uppgifter journalisten/författaren Anders Boström presenterade.

– Det var en kollega som tipsade om det här. Jag visste inget om Arjeplog, hotell Silverhatten eller om Jan Edvardsson. Men jag ringde upp honom och bad om en intervju. Sedan började jag nysta i hans story för att se vad som kunde stämma och vad man kunde avfärda, berättar Anders Boström. Ganska snabbt hittade jag tecken på att någon av de inblandade undanhållit information och farit med osanning. Det fanns en hel del grejer som kändes märkliga, lindrigt sagt.

Att det skulle bli en bok var inget som Anders Boström planerade från början. Som frilansjournalist tänkte han sig en artikel att sälja. Men så småningom insåg han att det inte är möjligt att skildra händelseförloppet i en så kort text.

– Den här historien går inte att göra begriplig i ett reportage, det blir alldeles för kortfattat. Valet stod mellan en podd och en bok, och som skrivande journalist valde jag boken.

I boken omnämns inte bara Jan Edvardsson, utan även flera andra personer som är en del av, eller har betydelse för händelseutvecklingen. Några av dem med sina rätta namn, andra med fingerade namn och ytterligare andra helt anonymiserade.

– Det är en svår balansgång. Jag har valt att anonymisera vissa, även om de själva inte alltid har bett om det. Det kan handla om att skydda dem, det kan också handla om hur viktiga deras inspel i berättelsen är. De som namngivits är offentliga personer, säger Anders Boström.

Att presentera resultatet av sin research inför hovrätten var ingen självklarhet för Anders Boström. Det var inte heller självklart att försvarsadvokaten, som kallat honom som vittne, skulle vinna något på det. Han visste nämligen inte vad Anders Boström fått fram.

– I det läget hade jag inte berättat för någon, inte ens för Edvardsson, vad jag visste. Men utifrån de frågor jag hade ställt misstänkte nog försvarsadvokaten att jag visste något som kunde vara till Edvardssons fördel. Min första tanke var att inte ställa upp som vittne, men är man kallad så har man närvaroplikt. Jag ville egentligen inte berätta vad jag hade fått fram eftersom det inte var publicerat men till slut bestämde jag mig för att göra det i alla fall.

På frågan om Anders Boström anser att han med sin bok rentvår Jan Edvardsson svarar han:

– Jag skulle nog säga det. Juridiskt har hovrätten friat honom från brott, så på det viset är han rentvådd. Skadeståndsdomen kvarstår och han är fortfarande skyldig pengar, men i min bok visar jag att den domen baseras på felaktiga uppgifter.

Delägarna som avskedat och polisanmält Jan Edvardsson har tackat nej till att svara på de frågor Anders Boström ville ställa till dem, vilket framgår av författarens efterord.

Jan Edvardsson själv säger sig vara hedrad och tacksam för boken och det arbete Anders Boström lagt ner.

– Det är ju tack vare det han fått fram som jag blev frikänd, så det är en dubbel lycka, säger han. Att bli framställd och betraktad som kriminell när man inte är det är fruktansvärt. Jag förstod inte att från den dag det stod i Norran att jag var misstänkt för att ha förskingrat tio miljoner var jag rökt. Man kan inte förstå sådant. Man tror att någon, någonstans, måste se och fatta att det är påhitt och lögn. Och det är skrämmande att sånt här faktiskt händer i Sverige.

I slutet av boken beskrivs Jan Edvardssons situation som mycket svår.

– Det har varit fruktansvärt hopplöst. Hade jag inte haft mina barn hade jag nog kastat in handduken, jag har mycket att tacka barnen för. Nu står jag på fötterna igen. Betalningskravet har jag dock kvar, och sannolikheten att jag ska få resning i det målet är nog obefintlig. Beloppet växer, och får fortsätta växa, jag kommer aldrig att betala ett öre till dem, säger han.

 

 

Bokens titel: Silverblåsningen

Förlag: Ord & Visor, Skellefteå

Författare: Anders Boström, frilansjournalist.

Tidigare böcker av författaren: Den 777:e mannen (tillsammans med Camilla Andersson) samt En samlare, en story (tillsammans med Patrick Degerman)

 

 

0
Would love your thoughts, please comment.x
()
x